Jag har negligerat Nya Listan å det grövsta, men här kommer den igen. Den här gången är det önskan om något andligt.
Ni som känner mig vet att jag ofta irrar omkring i mitt känsloliv. Jag har sagt att jag ofta undrar om jag faktiskt känner mig glad (eller arg, ledsen, nyfiken, förväntansfull – vilket det nu är) eller om jag agerar på ett visst sätt för att jag vet att det är det rätta att göra. Visst kan jag le och visst kan jag gråta – men jag frågar mig ständigt om det verkligen är förknippat med äkta känslor.
Min önskan om något andligt är alltså ett rikt och varierat känsloliv. I vissa lägen känner jag hur det glimtar till och jag kan känna igen kärlek för min dotter och för hon den speciella, men för det mesta skär tankeverksamheten som en glödgad flintbit genom stekflott, och upptäcker att hallå, här var det ju tomt. Det kan mycket väl vara så att jag letar mig till döds efter de där rena känslorna som får bröstet att spricka, den där sprudlande glädjen och den varma känslan i magen. Kanske är de där, utan att jag märker dem. Kanske analyserar jag sönder dem. Eller så har jag tappat dem. Jag vet inte. Men jag önskar att jag visste. Och jag önskar att jag kände.
anguin.wordpress.com 