Hemma igen

Jag vill börja med att be om ursäkt. Det var så länge sedan jag skrev och jag har inte hittat utrymme att skriva, varken när det gäller tid eller när det gäller känslor. Livet har farit på i semesterfart och jag har varit på Gotland och arrangerat mig veterligen Skandinaviens största reenactmentslag. Här och här finns filmer från evenemanget. Den som känner mig kan säkert hitta mig nånstans i filmerna. Projektet har löpt över ett helt år och har tagit väldigt mycket av min tid och ibland av mitt goda humör. Jag har intervjuats av radio, guidat biskopens hustru i vårt härläger, spolat bort bajs från en vält bajamaja, druckit öl med mina vänner, stressat, skrattat, levt. Och så har jag saknat min dotter.

Jag fick tillfälle att träffa henne i kanske tre timmar efter jag kom hem. Nu är hon hos sin mamma och jag ser henne inte på mer än två veckor. Jag har gråtit idag på morgonen. Känt mig saknig och ensam. Det är första dagen på jobbet och jag sitter och lyssnar på depparmusik. Jag undrar hur jag ska klara mig utan min unge så länge. När hon är tillbaka från England har vi setts fyra timmar på en hel månad. Det känns helt för jävligt och jag har undrat vad jag egentligen är för pappa. Det känns väldigt tungt att acceptera. Samtidigt vet jag att hon kommer att ha det bra och hon haft det bra med sin farmor då jag var iväg och arrangerade. Nu är det i alla fall över och jag kan ägna tiden åt henne på ett bättre sätt.

Oavsett vilket är jag trött och urblåst som en gammal ballong idag. På jobbet verkar det allra mesta ligga på hög och det kommer att ta mig några dagar att komma på rätt köl. Det finns flera tidningslämningar i den närmaste framtiden och jag har ett par ganska digra veckor framför mig. Jag har saknat det, får jag erkänna, men verkligheten har ibland en förmåga att slå en i ansiktet som en gammal blöt strumpa. Just nu saknar jag bara. Saknar, saknar, saknar. Och det känns tomt.

Annons

Publicerat av Anguin den 15 augusti, 2011

https://anguin.wordpress.com/2011/08/15/hemma-igen/