Brudsur

I min bekantskapskrets används ibland uttrycket brudsur. Det är när en person helt utan synbar anledning sätter igång och tjurar, gärna på ett passivt-aggressivt sätt. Jag vet många som gör det. Det bottnar sig antagligen delvis i att personen i fråga utgår från att andra kan läsa tankar. Många kvinnor jag känner är duktiga på det; ”Visst får du gå ut med grabbarna. Tänk inte på mig bara…”, istället för att säga ”Jag vill hellre att du är hemma för jag tänkte vi skulle ha det lite mysigt.” Min pappa är bra på att vara brudsur, men i hans fall rör det sig bara om enveten tjurighet som kan hålla i sig bra länge, ibland flera dagar. Då går han och är tyst och håller sig undan. Om man frågar vad som är fel svarar han att allt är som det ska – med en liten sylvass underton av att jagärminsannriktigtjävlasur. Och det är ingen som vet varför eller hur han orkar hålla på.

Idag blev jag brudsur. Det händer att jag blir det. Jag hade, liksom oftast, ingen aning om varför jag började. Jag blev skitsur av en mycket vag anledning som jag inte ens själv kan sätta fingret på. När jag gick igenom hela grejen i huvudet vet jag inte alls vad det egentligen handlade om. Samtidigt har jag så svårt att komma ur det. Helst skulle jag vilja knäppa med fingrarna och bara vara glad igen, men brudsurheten är ruskigt seg och elak; jag vill liksom straffa omvärlden för att jag blivit sur och tjura för att andra ska komma i underläge gentemot mig. Antagligen för att jag skäms över att vara sur för något jag inte ens vet vad det är. Det är löjligt. Omoget. Jag måste lära mig kväsa brudsurheter. Kväva dem i sin linda. Jag måste kunna känna igen dem redan när de seglar upp och trycka till dem på avstånd. Förlåt för att jag är en vuxen barnrumpa. Förlåt för brudsurerier.

Föregående inlägg
Nästa inlägg
Lämna en kommentar

6 kommentarer

  1. Ann

     /  18 juli, 2011

    Men, är det du som har smittat mej alltså? Hmm, men jag blir extra sur för att du kallar det brudsur. Det är ju inte bara brudar. Fult namn. Fick ett youtubeklipp på mej själv av Åsa. Det fick mej att le. Men det här känns igen, det du skriver om. Jag vill också straffa. Jag kommer inte heller ur. Fast jag vet vad det beror på. Det är min frihet som naggas i kanten och då blir jag sån här. Brudsur, phfff!

    Svara
    • Hehe! Åsa reagerade likadant. Jag skyller på att det inte är jag som myntat uttrycket.

      Och idag postade jag en grej…

      Svara
      • Och precis nu kom den gula bilen med det gröna kuveret som jag slet upp trots nymålade orange naglar. Och där låg en bok om häxan Tiffany. Min man skrattade gott åt min virvlande dans och att jag kramade boken i famnen. Tusen tusen och åter tusen tack! Mina tankar ska bli en källa av kraft och glädje, även om det innebär att jag mellan varven går rätt in i dörrposter.

        Svara
        • Nu blev JAG helt glad! Så underbart att du tyckte så mycket om den! Det är faktiskt två böcker – de två första om Tiffany. Och det finns två till att läsa efter dem.

          Svara
          • Ann

             /  19 juli, 2011

            Jag såg det, gillade namnet på bok nummer två allra mest, A hat full of sky.

            Svara
      • Min tanke oxå.. Brudsur. Bah.

        Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: