Jag tycker då och då att det är jävligt jobbigt att mina nära vänner fortfarande har en relation till min exfru. Jag tycker nästan lika illa om att de har kontakt med mina ”ovänner” eller folk som jag inte tycker om. Jag blir illa till mods, irriterad och, ja, sur. Svartsjuk. Jag vet att det är löjligt, men det känns väldigt relevant och stort för mig, speciellt när det gäller mina bästa vänners kontakt med mitt ex. Det känns som om de å sin sida borde stötta mig och ta ställning för mig, medan hon å andra sidan borde hålla sig borta från mina vänner – även om de också blev hennes vänner under tiden vi var tillsammans.
Jag har ingen rätt att varken kräva eller be dem hålla sig undan henne och jag kan inte göra något åt att hon glättigt och med liv och lust kommenterar på mina kompisars Facebook-sidor. Jag hoppas så klart att jag kan släppa det här med tiden, men just nu vill jag helst att det inte blandas. Jag vill att mina kompisar verkligen ska vara mina. Eller så tänker jag för mycket.