Det här är rätt enkelt. Det allra, allra mesta jag kunde önska mig materiellt skulle jag kunna köpa om jag hade haft nog med pengar, så min önskan om något materiellt skulle vara en fet klimp pengar. Med de pengarna skulle jag se till att betala mina studieskulder. Rakt av. Det hade varit det bästa. Bara gått in på CSN och räknat upp hela rasket i tusenlappar. Så kunde jag äntligen vara fri. Jag skulle se till att min mamma kunde gå i pension. Nu. På en gång. Sett till att hon slapp köra sina sena taxinätter. Hon skulle få ett litet hus där hon ville och hon skulle inte fattas något.
Jag skulle se till att betala för någon som kunde hjälpa min pappa att hålla ordning i trädgården – för flytta vill han inte, och det är lite väl mycket för någon som är 70 år att hålla reda på en hel villa och en stor tomt. Sen skulle jag betala mina syskons studieskulder. Jag skulle köpa en bil till min syrra, och kanske en större lägenhet så att hon och svågern slapp trängas så dant tillsammans med sin stora hund.
Min dotter skulle jag skämma bort. Det finns mycket jag skulle vilja göra för henne, men som det är nu har jag oftast inte pengar nog att göra det. Jag skulle visa henne hela världen. Hon skulle få se allt. Atlasbergen. Los Llanos. Isbjörnar. Apor. Jag och min Prinsessa skulle bli riktiga globetrotters och betvinga land efter land och alltid kunna vara tillsammans.
Och så skulle jag köpa mig ett litet hus vid havet, på Österlen. Där skulle det få blåsa bäst det ville medan jag gjorde rotsaksgryta i mitt varma kök. Ljuset skulle vara mjukt och det skulle lukta lite av kryddor. Där kunde jag dricka thé och lyssna lågt på musik. Min kvinna kunde få ligga i min famn framför en bra film och om vi somnade skulle det inte göra någonting. Jag skulle kunna andas, landa och ta hand om mig själv. Och jag skulle ha en diskmaskin.
anguin.wordpress.com 