Jag har varit hängig de senaste dagarna. Lustlös. Rastlös. Less. Jag har oroat mig för det ena och det andra. Jag har tänkt på min situation, mitt liv, vad jag har och vad jag inte har. Jag har inte orkat med mig själv och känt mig äcklad över min vardagssituation. Tankarna om att lämna allt och dra ut i nåt krig nånstans har slagit mig. Annars har jag sysselsatts av tankar på att öppna sushihak någonstans i österland. Jag har haft en stark drift att göra det. Lämna. Försvinna. Börja om på nytt där ingen känner mig och där jag inte måste leva upp till förväntningar och krav. Slita från morgon till kväll i värmen i Kina eller Vietnam. Skära fisk, koka ris. Skapa i full koncentration och frid. Ha ett litet ställe som jag kunde inreda som jag ville, med mycket blommor, pallar och träbänkar. Mat av fantastisk kvalitet. Meny efter råvaror – inget annat. Skita i alla konventioner. Bara göra det som JAG vill, så att andra för en gångs skull blir tvungna att anpassa sig till mig och göra uppoffringar för min skull. Jag är trött på att alltid ha överseende med andra och jag är trött på slå knut på mig själv för att alla ska få sitt. Jag är så ledsen för jag upplever att många verkar se mig som en förbrukningsvara som man kan ta för given. Men det är jag fan inte. Och jag blir kränkt och jävligt besviken varenda gång någon avfärdar mig med en axelryckning som om jag vore en jävla slav, samtidigt som folk omkring mig blir förvånade och stötta om jag någon gång säger nej. Kanske måste jag våga rensa ut i mitt liv riktigt ordentligt. Bara säga upp bekantskapen. Sluta trampa mina gamla stigar. Byta ut mina intressen. Flytta. Bara träffa människor som ger mig energi och hålla energislukare på långt avstånd. Sparka ut människor som får mig att känna mig förlägen, misslyckad och liten. Det är JAG som måste få utrymme och växa. Jag vill fan inte förminska mig. Jag vill bli tagen på allvar och jag vill att mina önskemål och mitt väl och ve ska finnas på någons agenda. Dra åt helvete.
Jävla svacka
Publicerat av Anguin den 5 maj, 2011
https://anguin.wordpress.com/2011/05/05/javla-svacka/
Föregående inlägg
Evil, evil, evil, stupid
Evil, evil, evil, stupid
Nästa inlägg
Hon var vaken så sent
Hon var vaken så sent
anguin.wordpress.com 
Chameleonlady
/ 6 maj, 2011Lycka till! Och om du kommer på hur man gör det där, den där upprensningen och utrensningen så kan du väl viska hemligheten till mig. För jag klarar det fan inte. Än i alla fall.
Anguin
/ 6 maj, 2011Det lovar jag att jag ska. Jag ser allvarligt talat över möjligheterna och det måste inte bli så brutalt som man tror. I de flesta fall är det bara att sluta höra av sig – de personer som stjäl kraft från en brukar enligt min erfarenhet vara personer som själva är dåliga på att höra av sig. Just nu ser jag klarare än någonsin (även om det trots det inte är så värst klart) vilka människor jag hämtar kraft från och vilka jag på något vis måste anstränga mig för att umgås med.
Kanske är det att ta den lätta vägen ut, men just nu mäktar jag inte med att ha tålamod och att anpassa mig för att jag ska bli lättare att umgås med. Kanske gör jag det i framtiden, men inte nu.
Maja Gräddnos
/ 5 maj, 2011KRAM
Anguin
/ 6 maj, 2011Tack Maja.
M
/ 5 maj, 2011Uppryckning!
Anguin
/ 6 maj, 2011Jadå, men till vad?