Jävligt trött

Jag spydde så att jag trodde att pungen skulle spricka. Ja, skratta ni era lea satar. Kroppen spändes hårdare än stål i det ögonblick flickvännens goda linssoppa i FlumeRide-kaskader åter nådde smaklökarna (den var konstigt nog inte lika god andra gången) och det gjorde akut ont i påskäggen. Det låter hur roligt som helst, det erkänner jag, men när spyorna sprutar ur munnen och du inser att nu jävlar rämnar Mattisborgen – då är du inte vidare tuff. Vad fan skulle jag gjort om något spruckit? Ren fasa, kort sagt.

Jag trodde att jag skulle slippa det där kräket. Jag hatar att kräkas. Innerligt. Det är värre än brysselkål. Värre än krig. Men så blev det till sist. Trots allt. Det började strax efter frukost. Jag började må lite tjyvens och misstänkte att det hade att göra med att jag druckit för mycket kaffe. Jag är jäkligt känslig när det gäller kaffe och kan bli rejält slagen av någon kopp för mycket. Jag dricker mer kaffe när jag är tillsammans med henne, eftersom hon är svårt beroende av den där drycken, så helt orimligt var det inte. Spytt av kaffe har jag dock aldrig gjort (men väl av koffeintabletter – men det är en annan femma). Framåt eftermiddagen började jag frysa. Fick ligga under filt och täcke och sova. Jag tycker att det är lite pinsamt att jag alltid somnar på hennes soffa inför hennes barn, men det känns som om jag aldrig har möjlighet att vila när jag är hemma. Hos henne är det OK att vila en stund (och jag känner mig som värsta gubbröven, men uppenbarligen är jag en väldigt trött kille).

Slutligen var det sen eftermiddag och dags för mig att gå till bussen för att ta mig hem till Växjö. Jag mådde lika skumt när jag klädde på mig och gick. Jag ville kanske inte spy, men magen var svullen och jag kände mig illa till mods. Det blåste kallt och jag frös som en apa. Bussen var mer än en halvtimme sen. Jag missade anslutande tåg och beslöt mig för att åka måndag morgon tidigt istället. Ett klokt val visade det sig. Jag gick tillbaka till flickvännen igen. Kröp ner i hennes säng. Fick linssoppa med risoni. Hon tog hand om mig. Det kändes väldigt skönt att ha någon som gjorde det. Det är jag inte direkt bortskämd med. Sov två timmar. Vaknade. Insåg att nu. Nu. Måste jag kräkas. Och gick på toa. Och pungen sprack nästan som ett ägg. Jag fick snyta risoni ur näsan när jag var klar. Den där jävla kräksmaken går fan aldrig bort.

Jag jobbade halv dag igår. Orkade inte igenom hela, trots min heroiskt tidiga resa från flickvännen. Jag sov två timmar på eftermiddagen och somnade klockan 21 igår kväll. Jag är fortfarande matt, men det är bättre idag, tack och lov. Och allt hänger där det ska, som tur är.

Annons

Publicerat av Anguin den 19 april, 2011

https://anguin.wordpress.com/2011/04/19/javligt-trott/