Yogan gick som den gick. Det är svårt att träna de veckor jag har Prinsessan och man tappar uppenbarligen löjligt mycket om man hoppar över en vecka. Jag tror aldrig det gått så dåligt på yogan som det gjorde igår. Jag orkade verkligen inte. Mjölksyra, ingen kontroll på andningen, skakande knän, yrsel, illamående. Det kan ha att göra med att jag inte ätit så mycket som jag borde innan träning eller så kan det vara sviterna efter en hård vecka med Prinsessan (hon hade vattkoppor och var fantastiskt klängig och uppmärksamhetssökande). Jag kom på mig själv med att tänka att jag var dålig, eller att i alla fall alla andra var bra. Det kan mycket väl hända att jag vara svagare än många på passet, men när det gällde en hel del av övningarna tyckte jag att jag gjorde väldigt väl ifrån mig – bättre än många andra. Jag lyckades slå bort tankarna på dålighet – det är inte lätt att vara på topp när man i stort sett inte tränar. Inget konstigt alltså. Jag var trots allt ganska nöjd efteråt och har lite ont i kroppen idag. Oavsett hur det egentligen gick var det rätt lagom skönt att stiga ut i kvällsluften klockan 1830 och inse att det fortfarande var 18 grader varmt! Komsikomsi våren lilla!
Gubbjävel
Publicerat av Anguin den 12 april, 2011
https://anguin.wordpress.com/2011/04/12/gubbjavel/
Föregående inlägg
På plats
På plats
Nästa inlägg
18. Min lögn
18. Min lögn
annannan
/ 12 april, 2011Nu är det ju dödssynd nummer 2 i yoga att jämföra sig med andra 😉 (Dödssynd nummer 1 är att tala om dödssynder!).
Det hjälper oerhört mycket att göra ett miniminiminiprogram nästan varje dag. Fem väl valda rörelser, 1 minut i varje. Jag gör två Uttanasana-variationer och två Adomukha Svanasana och så till sist Adomukha Virasana. Funkar även i hotellrum. Hinner man med det i en följd är det bäst, måste man dela upp det är det inte hela världen. Tio solhälsningar är också ett bra motto. Det ÄR verkligen mycket bättre att göra lite ofta än att tänka att det inte är lönt om man inte har mer än fem minuter!
Anguin
/ 13 april, 2011Det ska jag ha i åtanke. Det börjar bli pinsamt att bara räcka halva passet 🙂