Jag och Prinsessan var på utfärd i helgen. Vi åkte och träffade min tjej och hennes två barn och det inleddes med en tre timmar lång tågresa fylld med Angry Birds och ”När är vi framme?” galore. Men framåt kvällen vankades det härlig wok och lite bekantande. Prinsessan höll sig på sitt håll, men upptäckte snart att hushållet härbärgerade mer rosa girlie-stuff än hon någonsin lagt ögonen på. Jag inser att jag kanske är en rätt tråkig pappa. Jag har bara köpt ”pedagogiska leksaker” så som en massa pussel och ”smarta” böcker. Hos mig är det mer läsövningar än my Little Pony och jag funderar på om jag borde köpa mer flashiga leksaker till henne. Jag får nästan lite skuldkänslor.
Jag tänker att hon förtjänar en färgrikare barndom, men samtidigt vet jag innerst inne att hon inte måste ha en massa dyra leksaker för att få en lycklig barndom. Jag misstänker att hon trots skilsmässan har det ganska bra. Jag kan garantera att hon och jag har bättre kontakt än jag och min pappa någonsin hade när jag var liten. Hon får alltid veta att jag älskar henne och om vi är arga på varandra pratar vi om det och ber varandra om förlåtelse.
Och med ens inser jag att jag håller på att rättfärdiga mig själv. 🙂
Nå. Jag var lite, lite orolig för hur det skulle gå när Prinsessan träffade de andra barnen. Det är trots allt en rätt stor grej – om det inte funkar mellan kidsen – hur ska man då kunna bygga en framtid tillsammans? Det tog en kväll (en natt) och en förmiddag, sen var det full fart i lägenheten. De rök ihop nån gång, visst, men så är det ju. Det händer på dagis varenda dag. Prinsessan hade ingen lust att åka hem på söndagen och enligt uppgift var hon saknad av de andra barnen.
Vi var på lekland under lördagen. Rasade av oss, åt lite lunch, rasade av oss igen, åkte rutschkana och handlade inför kvällen. Framåt aftonen blev det matlagning och soffmys. Trötta barn somnade rätt tidigt och jag fick tillfälle att slappna av med tillsammans med min fagra fröken.
Det kändes helt. Rätt och riktigt. Alla har vi våra små egenheter, kanter och principer, men det verkar som om vi i slutändan kan passa ihop alla fem. Det gör mig väldigt glad. Och väldigt tacksam.
JCMAS
/ 4 april, 2011Nobelpriset går till…!
Fasiken vad najs att det landar så fint!
🙂
Anguin
/ 4 april, 2011Ja. Det är jag väldigt glad för. Jag är ju rätt förtjust i både tjejen och hennes battingar.
Ann
/ 2 april, 2011Vilken underbar bild, haha, jag blev glad bara av att se dem och när jag läste texten blev jag sittandes och fånle så det värkte i mungiporna.
Anguin
/ 4 april, 2011Tack! All cred ska dock gå till någon helt annan, eftersom jag lånat bilden någonstans ifrån 🙂
Åsa
/ 29 mars, 2011Vad härligt att det gick så bra! Läser här varje vecka men dålig på att kommentera…så säger mest hej 🙂
Anguin
/ 29 mars, 2011Hej 😀