Jag har inte skrivit om terapin på väldigt länge, och det har att göra med att jag går väldigt sällan nuförtiden. När jag går är det mer som ett samtal än som faktisk vård. Jag pratar av mig. Bubblar en massa. Får lite synpunkter och en del ”men vad menar du nu?” och går därifrån ganska nöjd. De få tillfällena jag varit skärrad den senaste tiden har det känts skönt att få lite perspektiv. Idag var jag där igen. Min terapeut tyckte inte att jag skulle komma tillbaka. Jag behöver det inte längre, menar hon.
Hon berättade om hur hon upplevt mig när hon först träffade mig, och hur hon såg mig idag. Hon använde uttryck som ”fantastiskt förändrad” och ”helt annorlunda”. Det kändes helt overkligt att höra. Och det kändes dessutom väldigt bra.
Ville bara säga det.
anguin.wordpress.com 
Anguin
/ 23 februari, 2011Ja. En re-boost är tryggt att ha tillhands!
Lilla Blå
/ 23 februari, 2011Gott.
Perspektiv är bra.
Redskapen för det är bra.
Och ibland är det bra att ha någon att återvända till för en ”re-boost” om något år eller så…
Ifall redskapen har börjat bli lite matta och slöa.
😉