Plötsligt blev det annorlunda

Jag reagerade inte som jag väntat av mötet med exet. Jag trodde att jag skulle rycka på axlarna och inte tänka mer på det. Men så blev det inte. Inte alls. Det har gnagt hela dagen sedan dess och jag har varit retlig. Prinsessan har varit trött och trotsig och jag har svarat på sämsta tänkbara sätt. Jag har rutit åt henne. Skickat in henne på rummet. Hotat med att slänga hennes leksaker.  Precis som bra föräldrar gör. Eller inte. Det är ett beteende som jag känner igen från min egen pappa och det är ett beteende jag hatar. Dagen har bjudit på ledsenhet, ilska, stress, frustration, saknad och svåra funderingar. Jag har känt mig så maktlös och arg på exet. Det är orättvist att någon man inte ens vill ha i sitt liv ska ha så stor makt över en. Och det är orättvist att det ska behöva gå ut över ens barn.

Jag vet att man inte får säga det, men jag längtar tills imorgon, då jag lämnat Prinsessan på dagis och då jag kan vara Anguin. Bara Anguin. Inte pappa. I alla fall inte aktivt. Jag är så trött och på diskbänken står ett berg av disk. Tvättmaskinen blev klar för två timmar sedan och står och blinkar, men jag orkade inte. Jag kände mig som en riktigt dålig förälder, en vardag då vardagen ger missljud ifrån sig. En dag då vardagshammaren bultar lite för hårt. Jag fick avsmak av bara tanken på att laga mat, men gjorde det ändå.

Jag satte mig ner vid datorn en stund för att rensa tankarna. Läste ett mejl jag fått och plötsligt blev hela livet annorlunda. Det var ett jättefint mejl som fick mig att le så stort att ögonen tårades. Ett myller av längtan rusade över mig. Jag fick liv i mig igen. Jag gick raka vägen in till Prinsessan. Jag satte mig på hennes säng och berättade att pappor är väldigt dumma ibland och så bad jag henne om förlåtelse. Hon undrade varför jag rutit åt henne och jag berättade att jag var trött och lite ledsen idag. ”Då ska jag pigga upp dig!” sa hon, och började göra grimaser. Vem skrattar inte då? Vi kramades och berättade för varandra att vi älskar varandra. Sedan lekte vi att jag var Leo Lejon som hjälpte henne att städa på rummet. Det gick bra. Vi skrattade i stället för att gräla.

Jag stoppade henne i säng för en stund sedan. Nyss kom hon tassande ut och kröp upp i min famn. Pussade mig på kinden och sa att hon älskar mig. Det känns så mycket bättre nu, fast jag är trött, trött. Lite orolig och lite stressad. Lite gråtig. Men jag är varm inne i bröstet för min dotter älskar mig. Och så har jag fått ett mejl som jag har läst flera gånger.

Föregående inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: