Jag kan inte bestämma mig för vem som är min sommarflicka. Det finns två att välja mellan, egentligen. Deras sång och de skira tonerna till musiken letar sig genom fladdrande sommargardiner från salongen, ut över verandan, över gräset och bort till syrénbersån. Till mitt kaffe eller till mitt vinglas. Det är knappt hörbart, men jag vet ändå att det är någon av dem som sjunger. Mina sommarflickor. Som kan ge mig en doft av sommar bara jag blundar när jag hör dem, också mitt i mörkaste midvintern. Marlene? Hon ligger bra till. Det här är en sjysst låt. Eller Edith? Den här är inte så dum. Men jag vet inte. Jag skulle gärna vilja ha EN sommarflicka, men jag är en orädd typ och är fräck nog att välja bägge. Sjung, tjejer! Det är snart sommar igen!
anguin.wordpress.com 
Åsa
/ 10 januari, 2011Varför välja hävdar jag som alltid. Men jag föredrar ju sommarherrar å andra sidan, som min käre Charles:
Anguin
/ 10 januari, 2011Åååh! Som vispad grädde på kladdkaka utan jordgubbar!