Jag höll så när på att glömma listan, men här kommer den igen. Den här gången handlar det alltså om min första kyss. Egentligen borde jag skriva nåt om definitionen av en kyss, men jag orkar inte även om en sådan definition absolut skulle höra till sammanhanget. Whadev.
Jag tror inte att jag ens börjat lekis när det hände. Karin heter hon. Vi var inte direkt lekkamrater, men min mamma skickade iväg mig några kvarter till Karin, eftersom hon var lika gammal, mamma orkade kanske inte ha mig hemma just då (och jag vet precis hur hon kände sig, om det nu var av den anledningen :-)) och jag hade väl träffat den unga kysserskan på Kyrkans barntimmar eller nåt liknande. Karin hade långt, mörkt och lite lockigt hår. Hon var fantastiskt söt, och som vuxen är hon otroligt vacker. Jag var en riktig ladies man redan då (eller så hamnade jag i en liga som jag alls inte hörde hemma i). Vi lekte i en skogsbacke och hon berättade för mig om att kyssar inte var samma sak som pussar. Pussas fick man göra hur mycket som helst, men med kyssar var det annorlunda. Då skulle man ”stoppa in tungan i munnen”. Fem kyssar skulle jag få under dagen, hade hon bestämt. Jag blev skiträdd, för trots att jag var så liten insåg jag på något vis att det var på allvar (även om det nu inte kan bli så värst allvarligt med två femåringar eller hur gamla vi nu var). Men sagt och gjort. När hon tyckte att det var läge satte vi oss på knä och höll varandra på axlarna och stoppade in tungorna i varandras munnar, typ som om man skulle räckt ut tungan för att retas med någon. Hey! Hur skulle jag kunna veta att man skulle busa så där mysigt med tungan? Jag var fyra! Sluta skratta! Fem gånger blev det alltså. Sen blev jag så rädd att jag sprang hem. Jag trodde att jag skulle bli sjuk eller något. Jag kände mig ju helt yr och lite illamående.
Frågan är om det egentligen räknas det där. En liknande grej hände nån gång när jag gick i trean. Sofie hette hon. Rödhårig. Långt mycket snyggare nu än då. Vi ”var ihop” ett tag. Men bortsett från det så tror jag nog att det var Anna som var den första. Mörkhårig, med isblå ögon. Jag tror till och med att hon fått bröst som gått ur första ”bröstfasen” och började påminna om ”riktiga” bröst. Det var rätt coolt. Jag gick i sexan. Jag träffade henne på badhuset i Tyringe och jag blev fantastiskt kär. Hon var jääääkligt snygg (det är rätt kul förresten, att jag kyssts med såna snyggingar – bortsett från några misstag längs med vägen verkar trenden förresten hålla i sig). Jesses vad vi hånglade. Jag blev helt öm i hela munnen minns jag; det var inte direkt kyssar av första sortering – det är sällan det när man är tolv eller så. Vi hånglade i alla fall. Och klonkade tänder. Utanför badhuset. På en dejt nån gång, och på ett kalas. Sen tröttnade hon och fick sin syrra att ringa och dumpa mig, men det gjorde inget för jag hade faktiskt planerat att dumpa henne.
På den tiden kunde jag nog anse att kyssar var lite överreklamerade, men uj vad jag fick äta upp de tankarna. I dubbel bemärkelse. För ju längre tiden gått, desto fler kvinnor har jag träffat som verkligen vet hur man kysser. Kyssarna har gått från kletigt tonårstidsfördriv till signum för en människa, hennes känslor och hennes karaktär. Busiga kyssar, glada kyssar, djupa kyssar, snabba kyssar, varma kyssar, kåta kyssar, sorgsna kyssar (med smak av tårar), morgonkyssar, fyllekyssar, mjuka kyssar, festivalkyssar och tusen, tusen kyssar till.
Jag vill kyssas. Nu typ. Någon? Kyssas?
anguin.wordpress.com 