15. Mina drömmar

Jag antar att det finns drömmar och drömmar. Mina ”realistiska” drömmar är ärligt talat ganska vanliga och sannolikt en smula tråkiga. Jag drömmer om ett hus nära havet på Österlen. Det ska vara hemma. Och hemma är där jag kan skriva. Där ska det vara varmt och ljust och dofta underbart av kryddor och god mat. Där ska finnas plats för gäster, skratt och ömhet. Det ska ha en liten trädgård med plats för blommor och kryddväxter, plus kanske en hängmatta och lite trevliga utemöbler. Det ska lukta av lavendel eller kanske jasmine eller ”bara” timjan. Jag ska kunna sitta vid det gamla köksbordet gråmulna höstdagar och ana det skummande havet därborta, samtidigt som jag tar mig en stilla whisky.

I mitt hus ska också hon finnas. Hemma är där hon finns. Hon som kan le fast hon är trött. Hon som kan vifta med ögonfransarna och glittra med ögonen när hon ser mig. I hennes famn ska det vara mjukt, tryggt och fantastiskt. Vi ska kunna sitta tysta tillsammans, läsa varsin bok eller prata oss till sömns om sena nätter. Med henne vill jag gå längs med stranden – kanske vill jag lära mig segla. Jag vill njuta av hennes mat och hennes underbara berättelser, liksom hon ska kunna njuta av min mat och rynka på ögonbrynen när jag berättar något fånigt, men så ska hon skratta i samma sekund.

Jag vill ha en fåtölj som passar mig. En där jag kan slumra, läsa eller bara sitta. Den ska stå i ett lite trångt vardagsrum, så där lagom stort. Fina mattor på golvet. Konst som hon valt på väggarna (jag gillar konst, men har svårt att välja). Bokhyllor från golv till tak. Ett svalt sovrum vill jag ha. Med rena, doftande lakan och mjuka täcken. Rymliga och vackra klädskåp – vackra i sin enkelhet. Ett slitet men älskat möblemang.

Och så barnen (ja, det ska bli fler än Prinsessan). De ska förstås ha sin plats. De ska få rasa på stranden, simma och busa. Jag ska lära dem allting om fåglar, fiskar och växter och jag ska bli så förvånad när de visar att de kan simma under vattnet.

Men jag antar att alla har liknande drömmar. Det perfekta livet liksom. Tid och plats att andas, med de man älskar. God mat. Ett vackert boende. Alla vill så klart ha det. Jag har en massa andra drömmar också, men de känns inte riktigt lika viktiga. I jämförelse med ovanstående känns en resa till Afrika inte fullt så relevant. Såna drömmar har ganska liten plats hos mig just nu, även om de så klart aldrig dör. De är lite som flytande guld i hjärtat – lite som gräddsås på tungan. Lite lyx i snöyran.

Lämna en kommentar

3 kommentarer

  1. Så vackert du skriver. Jag ser, luktar och känner. Det går en rysning av välbehag genom min kropp.

    Svara
  2. Jag tycker om dina drömmar. Och du är definitivt inte ensam om den sortens tankar och drömmar om framtiden!

    Svara
  3. Nice. Och såna vanliga drömmar, är inte speciellt tråkiga, dom är ju riktigt stora. Rymmer hela livet. Och så stora drömmar kan aldrig någonsing vara tråkiga
    Medan en resa.. Bara är en resa. Även om den är behaglig. Och i detta snöoväder hade varit direkt behövligt

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: