…fick jag ett mejl av ett PR-företag i centrala Stockholm, som ville headhunta mig. Jag tror inte att det är sant. Sånt har jag bara drömt om. Och känslan av att tacka nej var helt otrolig. Att KUNNA tacka nej. Utan att tänka två gånger. Det är klart – det har mycket att göra med att jag är fast i Växjö, men det har lika mycket att göra med att jag för en gångs skull HAR ett jobb. Ett jobb som jag trivs med. Jag har tackat nej för att jag inte har möjlighet att ta jobbet, men jag har också tackat nej för att jag kan. Livet har slutligen, slutligen börjat lossna. Fucking fair!
Och idag…
Publicerat av Anguin den 4 december, 2010
https://anguin.wordpress.com/2010/12/04/och-idag/
Föregående inlägg
6. Min dag
6. Min dag
Nästa inlägg
En sak i taget
En sak i taget
anguin.wordpress.com 
JCMAS
/ 4 december, 2010Där ser du!
🙂
Anguin
/ 4 december, 2010Ser vad? Att det lossnar? Eller att jag borde bo i Sthlm? Jo, jag vet. 🙂
Lilla Blå
/ 4 december, 2010Guddgahd! Vem vill inte bli headhuntad? Och så tacka nej? 😀 Gratulerar!
Anguin
/ 4 december, 2010Tack. Det känns… minst sagt jävligt ovant!