The new groove Malmö

Innan jag drog iväg till Zürich var jag i Malmö hos goda vännerna J och AS. Jag kom fram rätt tidigt och vi spenderade kvällen genom att gå till valda klädaffärer. Mitt huvudmål var Popolino. De har kläder som passar en herre som är i farten och som samtidigt vill odla någon form av attityd.

Jag ska erkänna en sak. Och det är att jag ALDRIG i mitt liv tidigare aktivt gått ut för att PROVA kläder. Jag har alltid haft ett bestämt mål och det är att köpa ditten eller datten. Inte att prova. Shoppingturer med exfru eller exflickvänner har sugit musten ur mig totalt. Huvudvärk och oförklarlig matthet/trötthet sveper över mig bara minuter efter det att jag stigit in (på allvar alltså – jag vet inte varför. Kanske är det för många intryck på en och samma gång?). Jag vill så klart undvika det. Jag har tagit kliv i evolutionen bara därför. Jag har en kuslig förmåga att kunna ställa mig i dörren, kasta en blick in i butiken, skaka långsamt på huvudet, muttra något ohörbart och sedan gå. Jag registrerar på ett ögonblick att det inte finns något jag vill ha.

Om jag ser något som stämmer överens med det jag är ute efter hugger jag genast en expedit och ber om ett plagg i ”min” storlek (jag har ingen aning om vilken min storlek är. Det är inte mitt jobb att veta – det finns folk som jobbar i klädbutiker som har den uppgiften :-)). Jag vill ju slippa spendera tid på att leta rätt på något som passar.  Expediten synar mig uppifrån och ner och säger ”Hmm…” och plockar fram något som antagligen är medium. Jag provar inte (kanske provar jag byxor förresten, men typ inget annat). Jag håller upp plagget framför mig och så säger ja ”Dethärblirbra!tackskaduha!kanjagbetala?”. Och så är jag därifrån i en blink.

Men den här gången – gick jag in för att faktiskt prova. Om och om igen. Det finns verkligen INGENTING som gör mig så rastlös – inte ens en isbit i kalsongerna. Men jag bestämde mig för att nu jävlar. Och jag provade. Och provade. Och provade. Jag hittade några helt grymma favoriter, dels från Johnny Love och dels från Merc. Jag var alltså så jäkla snygg i de där jackorna. De satt som sydda på mig. Jag kände mig smal, het och lite farlig.

Kände mig riktigt manlig. Bestämd. Snygg. Jag fick en oförklarlig längtan efter de där kläderna. Jag ville bara ha en Dexter liksom. Men den kostade 4 000 spänn och med lite sorg i hjärtat fick jag tyvärr ge mig av.

Vi gick till fler ställen. Jag provade sex par jeans på Meadow, och hittade ett par som jag gillade. Grim Tim från Nudie sitter som kniven i ryggen på mig. Raka ben, lagom långa (de sitter inte som ett torrt skinn vid knäna och korvar sig inte), lagom låg midja (vissa menar att det är särskilt viktigt ;-)), tajt rumpa – the works. Det galnaste av allt var att jag faktiskt hade riktigt kul Och att jag engagerade mig på allvar. Jag ville liksom. Det kändes angeläget och jag kände mig varm och belåten över att det snart är jag som får bära de där plaggen. Jag får vara snygg.

Jag KAN vara snygg. Dammit – jag ÄR snygg! Kvällen avslutades med julölprovning på Nya Tröls. Trevligt och gott. Och i gott samtal dessutom.

Goda tider. Goda känslor. Goda vänner.

Föregående inlägg
Nästa inlägg
Lämna en kommentar

4 kommentarer

  1. Lagom lågt skuren midja ÄR viktigt.. 😉

    Vad härligt att du hittade kläderna som förstärkte DIG! Jag har nästan helt bytt klädstil sedan jag blev singel, och har ganska ordentligt renodlat vad som är jag och vad som förstärker mina goda sidor. Dessvärre köper jag alldeles för mycket kläder numera, men det är smällar man får ta. 😉

    Svara
    • Jag har haft en trist ekonomisk period och jag räknar inte med att det blir bättre förrän i januari nån gång, men då ska jag sätta fart på inköpen.

      Svara
  2. Magisk känsla.. att hitta de där kläderna som r i samklang med ens personlighet. Som gör en snyggare. Som förstärker jaget.
    Sen… kostar de ibland för mkt för stundens bästa. Men tids nog, tids nog…
    Säger frk som idag hittade ett diadem som ropade ta mig hem 🙂

    Svara
    • Precis så! Det var första gången på verkligt länge som jag verkligen upplevde den känslan. Det hela börjar ta form nu. Jag är på väg. Typ.

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: