Oavsett hur jag känner inför exet så kan det vara på sin plats att notera att hon förlovat sig med Nyamannen. Och det skedde tydligen ”i somras” – kanske till och med innan vi skilt oss. Lagom raskt marscherat. Jag fick precis reda på det och ryckte faktiskt till som om jag blivit skrämd. När jag går igenom mig själv i jakt efter känslor så känner jag faktiskt – ingenting. Faktiskt. Det är förbluffande och mycket skönt.
Förlovad
Publicerat av Anguin den 8 november, 2010
https://anguin.wordpress.com/2010/11/08/forlovad/
anguin.wordpress.com 
Sandra
/ 12 november, 2010Det är bra att du känner att du kan gå vidare. Min kille gjorde slut i onsdags och först nu inser jag hur svårt det är att släppa taget.
Anguin
/ 12 november, 2010Det är inte lätt det där. Hang in there.
Sandra
/ 12 november, 2010Nej, det är inte lätt. Speciellt inte när det är som i vårt fall, att det aldrig varit något fel. Det gick från fantastiskt till att han inte ville mer utan nån svacka eller nåt bråk emellan. Men folk går igenom sånt här hela tiden så även jag kommer klara det.
Åsa
/ 10 november, 2010Ett bra framsteg ja…
Men däremot tror jag som kloka frk JCMAS att du kanske får fokusera lite på varför du ryckte till. Det gömmer sig ett svar bakom den reaktionen som du oxå får ta tag i .
Men en sak i taget. Och varje sak avklarad så ropar jag hurra!
MK
/ 9 november, 2010Jag håller med dig, du ska se det som ett stort framsteg.
Att det gör ont för stunden är förståerligt men det är det bestående som gör mest ont och har man inte det så betyder det något positivt!
Hoppas du kan blicka framåt och finna lyckan du också 🙂
JCMAS
/ 9 november, 2010okej, bra.
Kram!
Anguin
/ 9 november, 2010🙂
JCMAS
/ 9 november, 2010Du ryckte till som att du blev skrämd och du tycker att det var snabbt jobbat och du skriver om det på bloggen…
Tänk nu. Du är hyfsat intelligent. 😉
Du har ju snurrat in dig.
Anguin
/ 9 november, 2010Jag väljer att inte fokusera på den biten. Jag väljer att se att jag inte ligger och gråter i kudden. Jag väljer att inse att jag känner mig tillfreds över att jag ryckte på axlarna och att jag inte fick ont i magen. Det ser jag som riktigt stora framsteg.