Frilla

Den här helgen fick Prinsessan sin första klippning någonsin. Hon fyller år i januari och har alltså aldrig klippts. Idag ringde exet.

”Jag vill att vi kommer överens om såna saker, alltså om vi ska göra omfattande förändringar i hennes utseende.” Visst, jag kan håla med om det. Men det handlar om en klippning, så att Prinsessan slipper gå runt med sitt slitna bäbishår; det är inte så att jag tatuerat henne i ansiktet. Håret kommer ju att växa ut.

”Alltså ska vi höras och komma överens när vi klipper naglarna på henne också tycker du? Det är bara fråga om att barnet ska se vårdat ut.” sa jag lite spydigt. ”Vad händer förresten om vi inte kan komma överens?”
”Ja, då får vi rätta oss efter den som säger nej.”
”Efter den som säger nej? Ärligt talat, Exet. Jag har sagt nej till jäkligt mycket de senaste 18 månaderna, men det har blivit som du vill ändå – i stort sett när det gäller allt. Du kör bara ditt race utan att ha en tanke på vad jag vill. Jag vill inte hålla på och rätta mig efter dig längre! Jag är överens med dig om att vi ska diskutera ‘större förändringar’, men du tycks inte fatta att jag backat när det gäller allting för att jag inte vill bråka med dig.”
”Jag vill inte ta den diskussionen nu.”
”Nej, det förstår jag att du inte vill. Det är precis som vanligt. Du vill diktera villkor – inte stå för dina handlingar. Du vill bara diskutera när det passar dig. Om något går dig emot lägger du på luren och svarar inte på kontakt på en vecka. Det är ju jävligt lägligt. Om du vill ha diskussion med mig så ska det fanimig gälla åt båda håll.”
”Det kan jag tänka mig.”
”Det var ju en förbaskad tur att du kan ‘tänka dig’ att prata med mig på lika villkor. Det blir en välkommen förändring. Jag vill inte att Prinsessan kommer i kläm. Du däremot bara tutar och kör. Blundar inför andra. Det där med barnbidraget – ärligt talat; du hade inte en tanke på hur jag skulle känna det. Det är skitpengar som jag inte bryr mig om, men det gör mig så jävla ledsen att du bara ser till dig själv hela tiden. Du tänkte inte alls på det, eller hur? Eller sket du bara i det?”
Hon svarade inte, så jag fortsatte.
”Du inser inte att jag låtit dig få som du vill under hela den här processen. Jag har alltid hållit käften fast du betett dig väldigt märkligt i mångt och mycket.”
”Så ser jag det inte alls. Det är JAG som backat.”
”OK. Då är det nog bäst att vi tar det här till familjerådgivningen. Tills dess ber jag dig fundera över precis vilka tillfällen i den här processen som du INTE fått som du vill. Kan du lova mig det?”
”Visst.”
”Fint. Jag hör av mig.”

Och så var det med den saken. En perfekt helg pajar för att hon är lika märklig som vanligt. Förvisso har jag inte tagit alls lika illa vid mig som jag brukar göra och det är väldigt positivt, men jag blir så jäkla besviken på henne när hon beter sig så här. Efter en del funderingar har jag dessutom kommit fram till att grejen som vi kommer att sitta i familjerådgivning för egentligen handlar om vem som backat och vem som inte har det. Jag har funderat en smula på att bara ringa och säga skitsamma. Det betyder kanske inget vem som gjort störst uppoffringar. Det kanske inte är lönt att hålla på och krångla. Det tar bara tid och energi från oss båda.

Samtidigt vet jag att hon inte kommer förändras. Så fort det kommer till diskussion kommer hon att fly undan genom att skjuta upp våra samtal. Hon kommer att säga ”Jag vet inte” när vi väl pratar – precis som hon brukar, eller så kommer hon att gråta och säga att hon inte vill prata mer. Jag kanske måste ta det här när en oberoende part finns på plats. Kanske är det vår enda chans att verkligen sätta upp grundläggande rutiner för hur vår relation ska se ut och för hur vi ska ta hand om Prinsessan. I bästa fall kan jag äntligen ställa exet mot väggen och få lite svar och lite klarhet. Det skulle nog bespara mig (och henne) mycket oro.

Vad tror ni? Är det lönt?

Publicerat av Anguin den 7 november, 2010

https://anguin.wordpress.com/2010/11/07/frilla/