Frilla

Den här helgen fick Prinsessan sin första klippning någonsin. Hon fyller år i januari och har alltså aldrig klippts. Idag ringde exet.

”Jag vill att vi kommer överens om såna saker, alltså om vi ska göra omfattande förändringar i hennes utseende.” Visst, jag kan håla med om det. Men det handlar om en klippning, så att Prinsessan slipper gå runt med sitt slitna bäbishår; det är inte så att jag tatuerat henne i ansiktet. Håret kommer ju att växa ut.

”Alltså ska vi höras och komma överens när vi klipper naglarna på henne också tycker du? Det är bara fråga om att barnet ska se vårdat ut.” sa jag lite spydigt. ”Vad händer förresten om vi inte kan komma överens?”
”Ja, då får vi rätta oss efter den som säger nej.”
”Efter den som säger nej? Ärligt talat, Exet. Jag har sagt nej till jäkligt mycket de senaste 18 månaderna, men det har blivit som du vill ändå – i stort sett när det gäller allt. Du kör bara ditt race utan att ha en tanke på vad jag vill. Jag vill inte hålla på och rätta mig efter dig längre! Jag är överens med dig om att vi ska diskutera ‘större förändringar’, men du tycks inte fatta att jag backat när det gäller allting för att jag inte vill bråka med dig.”
”Jag vill inte ta den diskussionen nu.”
”Nej, det förstår jag att du inte vill. Det är precis som vanligt. Du vill diktera villkor – inte stå för dina handlingar. Du vill bara diskutera när det passar dig. Om något går dig emot lägger du på luren och svarar inte på kontakt på en vecka. Det är ju jävligt lägligt. Om du vill ha diskussion med mig så ska det fanimig gälla åt båda håll.”
”Det kan jag tänka mig.”
”Det var ju en förbaskad tur att du kan ‘tänka dig’ att prata med mig på lika villkor. Det blir en välkommen förändring. Jag vill inte att Prinsessan kommer i kläm. Du däremot bara tutar och kör. Blundar inför andra. Det där med barnbidraget – ärligt talat; du hade inte en tanke på hur jag skulle känna det. Det är skitpengar som jag inte bryr mig om, men det gör mig så jävla ledsen att du bara ser till dig själv hela tiden. Du tänkte inte alls på det, eller hur? Eller sket du bara i det?”
Hon svarade inte, så jag fortsatte.
”Du inser inte att jag låtit dig få som du vill under hela den här processen. Jag har alltid hållit käften fast du betett dig väldigt märkligt i mångt och mycket.”
”Så ser jag det inte alls. Det är JAG som backat.”
”OK. Då är det nog bäst att vi tar det här till familjerådgivningen. Tills dess ber jag dig fundera över precis vilka tillfällen i den här processen som du INTE fått som du vill. Kan du lova mig det?”
”Visst.”
”Fint. Jag hör av mig.”

Och så var det med den saken. En perfekt helg pajar för att hon är lika märklig som vanligt. Förvisso har jag inte tagit alls lika illa vid mig som jag brukar göra och det är väldigt positivt, men jag blir så jäkla besviken på henne när hon beter sig så här. Efter en del funderingar har jag dessutom kommit fram till att grejen som vi kommer att sitta i familjerådgivning för egentligen handlar om vem som backat och vem som inte har det. Jag har funderat en smula på att bara ringa och säga skitsamma. Det betyder kanske inget vem som gjort störst uppoffringar. Det kanske inte är lönt att hålla på och krångla. Det tar bara tid och energi från oss båda.

Samtidigt vet jag att hon inte kommer förändras. Så fort det kommer till diskussion kommer hon att fly undan genom att skjuta upp våra samtal. Hon kommer att säga ”Jag vet inte” när vi väl pratar – precis som hon brukar, eller så kommer hon att gråta och säga att hon inte vill prata mer. Jag kanske måste ta det här när en oberoende part finns på plats. Kanske är det vår enda chans att verkligen sätta upp grundläggande rutiner för hur vår relation ska se ut och för hur vi ska ta hand om Prinsessan. I bästa fall kan jag äntligen ställa exet mot väggen och få lite svar och lite klarhet. Det skulle nog bespara mig (och henne) mycket oro.

Vad tror ni? Är det lönt?

Föregående inlägg
Nästa inlägg
Lämna en kommentar

14 kommentarer

  1. Jag tror att det skulle kunna vara en toppengrej för er, för att ni båda verkligen ska se den andre, inte som den ni ser den för idag utan för de ni verkligen är. Det känns som bråkandet ligger på ytan på ett sätt men förbannat djupt på ett annat och jag tror att det djupa är svårt att se både hos en själv och den andre. Det här verkar handla enbart om vem som har rätt och vem som har fel. Inte om ert välmående.

    Svara
    • Tyvärr tror jag att du har rätt. Det handlar nog mycket om rätt och fel. Ska försöka lyfta blicken!

      Svara
      • Och samtidigt titta inåt, både på dej och henne. Tänk en sån fin tjej ni åstadkommit tillsammans och att hon har det bästa vill ni båda, landa i det.

        Svara
  2. Vad som helst. Bara du kommer vidare. På något sätt måste det gå. Du måste släppa och fokusera på DIG och prinsessan, Inte på Exet. Intensiv egen terapi i kombination med familjerådgivning?

    Ju mer distans du kan ha, desto bättre för Sessan. Skilj på det som handlar om dig och E och vad som handlar om Sessan, remember? Nu gör ingen av er det alls, inte det minsta..

    Vad säger Sessan om klippningen? DET är väl det västentliga, för guds skull..?

    Svara
    • Så länge inte exet gör något märkligt så skiter jag faktiskt vagnslaster i henne. Jag ägnar henne inte ens en tanke om hon inte plötsligt gör något oberäkneligt.

      Men visst har du rätt. Jag bokade familjerådgivning och det kommer att ske i nästa vecka. Jag jobbar gärna där om det kan leda till att exet försvinner ur min vardag och att hon och jag kan ses utan att det blir jobbigt.

      Sessan åmar sig och kråmar sig i nya frillan. Hon är sjukt söt i bob!

      Svara
      • Du. Nej, det gör du inte alls. Sorry. Eller snarare, det är inte min uppfattning alls att du skiter i henne.

        Så, det första du måste göra är nog att förstå att du inte skiter i henne-du tycker nämligen ALLTID att hon gör, har gjort och troligen kommer att göra märkliga saker! Först när du kommit på att du inte skiter i henne kan du nog på riktigt skita i henne.

        Jag önskar dig allt lycka till som finns med det här!

        Och jag tror att Sessan är underbart söt i sin nya frilla, hon är ju altid underbart söt!

        Svara
        • Så klart. Men när jag säger att jag skiter i henne så menar jag att jag, bortsett från när hon gör saker som direkt påverkar mig, inte tänker på henne ett dugg. Till skillnad från hur det varit tidigare.

          Svara
          • Fast… du väljer ju att låta det påverka dig. Det är ju lite det jag menar..

            äsch.

            jag ger upp. jag når inte fram, men jag hoppas att det löser sig.

            Svara
            • Då förstår jag 🙂 (tror jag). Det är lite gula jeepen över det. Jag kan inte få det hela att ”bli bra” om jag försöker ignorera det – för det går inte. Bättre att acceptera, möta upp, vända och vrida och sedan lägga åt sidan. Yes?

              Svara
  3. Lena

     /  8 november, 2010

    En annan variant är att kontakta kommunen och gå på samarbetssamtal där fokus ligger på praktiska lösningar framåt. Samarbetssamtal kan erbjudas föräldrar under sakkunnig ledning i syfte att nå enighet i frågor som rör vårdnad, boende och umgänge med barn. Samtalen är frivilliga och kostnadsfria. Så här informerar min kommun om detta: https://www2.varmdo.se/dman/Document.phx/Webbmapp/SOF/Broschyrer+och+faktablad/IFO/Samarbetssamtal?folderId=Webbmapp%2FSOF%2FBroschyrer%2Boch%2Bfaktablad%2FIFO&cmd=download

    Det finns så himla mycket mer jag vill säga men jag nöjer mig med att tacka för att du delar med dig av ditt liv och dina tankar här, i såväl med- som motgång. Tack!
    Hälsn Lena

    Svara
    • Tack ska du ha Lena – både för berömmet och för de kloka råden. Vi försökte oss på just det i början av skilsmässan och fick tyvärr träffa den mest inkompetenta person jag träffat. I sluttampen, när allt redan var förlorat, reste sig exet upp och drog med mig därifrån, mitt i ett samtal. Vi sökte oss andra alternativ och fann slutligen en familjerådgivningsterapeut som vi båda kände oss trygga med. Och henne ringde jag i morse. Jag har enskild tid med henne i nästa vecka för att hon ska få grepp om min version (exet har också enskild tid). Så snart vi har möjlighet ska vi börja våra samtal – målsättningen är att vi ska kunna fungera friktionsfritt utan att ryka ihop. Och det är vi – tro det eller ej – överens om!

      Svara
  4. Jo, och så en sak till. För mig är mina barns första klippning något oväntat djupt emotionellt. Svårt att säga varför. Men det var hela grejen med att spara en lock av håret osv… Fast jag inte alls är så sentimental i vanliga fall. Kanhända att detsamma gäller ditt ex.

    Svara
  5. Jag tror att det inte bara är lönt, jag tror att du måste göra det för att kunna komma vidare. Och jag tror att du måste göra det med en moderator närvarande, som kan förhindra att ni fastnar i samma gamla vinkelvolt som vanligt.

    Men jag råder dig till att även fundera igenom i förväg vad hon kan tänka sig anse att hon har backat om. För då kan du vara förberedd på det och inte blir nerslagen i knäppkängorna av det.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: