Min morgon gjordes av två saker:
2. Lilla blå (jag är förresten så sjukt nyfiken på vem hon är – jag tjusas å det grövsta av hennes språk :-D)
Annars är det en rätt vanlig höstdag. Minus tre. Klart. Sur förkylning med signalgult snor. All by my lonesome. Barnalämning och en hektisk vecka med få egentliga ljusglimtar, bortsett från på fredag. Då ska jag på gåsamiddag med en vän, och det ska bli ruskigt trevligt, inte minst för att det är första gången vi ses. Och ja, just det; jag har ju fått lön. Alltid något! Då kan jag handla mat till sist.
Jag får förresten ångestkänningar när jag handlar. Skumt va? Jag fattade det inte innan, men den jäkla mindfulnessen gör mig medveten om mig själv på ett helt annat sätt. ”Det är vanligt med såna bakslag”, förklarade terapeuten. ”När man tillfrisknar börjar det med att man inser att man faktiskt mår dåligt och det kan vara lite jobbigt. Det blir snart bättre.” Och ja. Det blir det. Det blir faktiskt bättre. Jag kan andas för att komma ur något som skulle fått mig att svettas och få skitont i magen (jag fattade inte ens att jag hade ont i magen förr, men när jag tänker tillbaka kan jag inte ens komma ihåg att jag inte haft det). Jag får göra det kontinuerligt – stanna och andas – men det fungerar. Jag blir bättre.
Jag märker det inte minst eftersom jag bryr mig om saker. Att jag faktiskt vill göra grejer. Jag vill. Igår ville jag åka till Frankfurt. Det kändes friskt. Jag har börjat fundera över hur jag klär mig och hur jag ser ut. Jag går ut och gör saker. I veckan, om jag har tid, så ska jag gå och köpa linser. Mina glasögon gör att jag ser ut lite för mycket som en mysfarbror och det är jag inte bekväm med. Man behöver inte göra så att man ser äldre ut, i synnerhet inte när man har dubbelhaka, gubbspäck och begynnande flint. Så. Glasögonen ska jag spara tills när jag ska läsa böcker. Jag ska bli snygg(are) nu. Lite farlig. Het. Jag ska ärligt talat helt byta stil (har ni några förslag förresten – tips mottages tacksamt!). Lustmörda min gamla garderob och hitta ett uttryckssätt som är genomtänkt, snyggt och passar mig. Jag har ingen som helst aning om hur det ska se ut eller hur jag ska hitta dit, men det ska sitta lika klockrent som ett hugg i ryggen och jag ska välta hela världen där jag glider fram, med byxor vassare än rakknivar, en rumpa lika tajt som en doberman i en plastkasse och ögon att dö för.
Magnus
/ 26 oktober, 2010Dobermanstjärtträning på fredag morgon?
Anguin
/ 26 oktober, 2010Hmm… Jo. För all del!
Kat
/ 26 oktober, 2010Folk kan säga vad de vill, utseende och kläder spelar roll! Själv spräckte jag ärmen på min gamla kappa, tog det som ursäkt att få köpa en ny. Och nej, den nya var inte dyr, inte alls, men istället för svart, rak och praktisk köpte jag en benvit, med puffärmar och skärp… Jag hann inte mer än ta på mig den så fick jag en kommentar på morgonen om att jag såg snygg ut! Och även utan kommentarer: bryr man sig om sitt yttre mår man bättre! You go man! Ser fram emot att se dig på Storgatan!!
Anguin
/ 26 oktober, 2010Kom hem bara, så ska du nog få se! Men jag skippar puffärmarna 😉
JCMAS
/ 26 oktober, 2010Ja! Bort med det hemska skärpspännet! Och de bjärta skjortorna!
Vänta, du ville inte ha just mina synpunkter på det här va..?
😉
Lycka till!!
Anguin
/ 26 oktober, 2010Det är inte hemskt! Och… och… de är inte bjärta (eller vänta nu..!)
Magnus
/ 27 oktober, 2010De fungerar på landet Anguin… men du bor i stan
JCMAS
/ 28 oktober, 2010Jo. Det. Är. Jätte. Hemskt.
Anguin
/ 28 oktober, 2010Neggo!
JCMAS
/ 28 oktober, 2010Jag är inte negativ alls, jag är glad och positiv. Men det är likväl ett fult spänne.
Anguin
/ 28 oktober, 2010Du vet inget om spännen, det ser jag det 🙂