Prinsessan och jag satt och åt.
”Jag är kär i dig pappa!” sa hon.
”Jag är kär i dig, Prinsessan.” svarade jag.
”Tycker du om min mamma?”
”Jag tycker jättemycket om din mamma.”
”Men är mamma kär i dig då?”
”Ja du… Jag tror nog att hon tycker om mig på sitt sätt. Men hon är nog inte kär i mig.”
”Varför?”
(Ja du, JCMAS… Det kom upp bara ett par timmar efter vi snackat om det. Jag var i alla fall förberedd…)
”Mamma… är kär i någon annan.”
Prinsessan funderade.
”I Nyamannen?”
”Ja.”
”Vem är du kär i då, pappa?”
”I dig sa jag ju!”
Hon skrattade.
”Nej! Men är du kär i någon vuxen mamma?”
”Nej det är jag inte.”
”Varför det?”
”Det har inte kommit förbi någon som är bra nog.”
Hon nickade. Pussade mig på kinden.
”Det är i alla fall tur att du har mig pappa!”
Och det är det verkligen.
anguin.wordpress.com 
Bittan
/ 21 oktober, 2010det är tur och lycka att vi har våra barn…
Anguin
/ 21 oktober, 2010Sannolikt något av få saker som egentligen gör det hela värt besväret.
JCMAS
/ 21 oktober, 2010Precis. Här kommer några pekpinnar till….
Du borde inte ha svarat ”nog”, för visst vet du väl att Sessans mamma inte är kär i dig ? (Tydlighet)
Och varför inte ta tillfället i akt och låta henne prata om hur det känns med ”nyamannen” och ge henne utrymme och okeja att hon pratar om honom.
Vem ska hon kunna prata med om inte dig?
Och, glöm inte- separera era vuxenrelationer med din relation till din dotter! Ställ dig över och var hennes pappa. Bara hennes pappa, den enda och bästa-du vet.
Ok?
Anguin
/ 21 oktober, 2010Whoawhoawhoa! En sak i taget, om jag får be! 😉
JCMAS
/ 21 oktober, 2010Det ÄR en sak i taget.
Bitterhet bort!
Det är bara det.
Anguin
/ 21 oktober, 2010Jo. Men jag har ett gäng delmål för att nå dit. Och ett av dem nådde jag igår.
JCMAS
/ 21 oktober, 2010Grattis 😉
Det är bra jobbat.
Anguin
/ 21 oktober, 2010En gör så gott en kan :). Och tack för pratet sist.