Jag pratade länge och väl med en kvinnlig kompis idag. Hon sa något som fick mig att fundera:
”Det är inte konstigt att du inte träffar några tjejer. Det står liksom skrivet i din panna att du är lite arg på kvinnor. Fast jag tror du är mycket gladare nuförtiden, och jag klandrar dig inte för att du är arg, för ditt ex var en apa.”
Jag blev rätt paff. Skrattade faktiskt. Det kändes som en orättvis bedömning. Men hon skämtade inte. Och jag började fundera. Är det verkligen så att jag är arg på kvinnor överlag? Jag har faktiskt ingen aning. Men jag kanske är en smula bitter, cynisk och hatisk överlag. Jag märker det i så fall inte. Jag bara är. Jag började fundera en massa. Jag gör det fortfarande. Om det är på det sättet har hon förstås väldans rätt. Om jag verkligen är arg på kvinnor så kommer jag ju aldrig att träffa någon ny. Jag måste ändra min inställning i så fall, och hur gör jag det?
Men jag tror fan inte att jag är det. Jag är rätt säker på att jag inte är arg på kvinnor i allmänhet. Jag är ju knappt arg alls. Lite bitter är jag nog, trots mina ansatser att inte vara det. Det bottnar säkert i sättet på vilket min exfru lämnade mig, men också på de ständiga dissningarna som jag upplever att jag springer in i. Mejlade med en tjej på en dejtingsajt i flera veckor (vilket i sig är lite av en bedrift – 90 % av kontakterna jag tar på dejtingsajter besvaras inte ens – ytterligare en anledning att sleva i sig lite bittersoppa) och så nämnde jag Prinsessan. Hon slutade att höra av sig där och då. Utan ett ord som förklaring. Trots att det står tydligt på min presentation att jag faktisk har barn. Pucko.
Arg är jag dock inte. Vännens kommentar var hur som helst en nyttig tankeställare, även om det inte alltid känns helt bekvämt att konfronteras med sina dåliga sidor – existerande och ickeexisterande. Oavsett vilket blir det något att tänka på, något att fundera över. Jag tror att jag vinner på det i längden, oavsett om jag surar på tjejer i gemen eller inte.
anguin.wordpress.com 
Trollet
/ 16 oktober, 2010Jag tror att det kan ligga lite i det. Ska läsa lite av dina inlägg och klura på vad det är som får mej att skriva så. Det är som att du förhåller dej lite artigt men har en vulkan som väntar på utbrott där inne. En känsla av att du har gett men inte upplever att du fått. Återkommer.
Anguin
/ 17 oktober, 2010Tack för det. Jag tar hemskt gärna emot dina tankar. Det finns mycket jag inte vet om mig själv.