Hemma hos Prinsessans farfar – aka min pappa. I mitt barndomshem. I byn där runt 28 % av alla röstade på SD. Jag har nog dragit på mig nåt dagisvirus. Känner mig redigt hängig, men humöret är det inget fel på.
I morgon ska jag träffa kompisar. Vänner till kompisen som tog livet av sig. Vi har mycket att ta igen. Mycket att prata om. Kanske några tårar att fälla.
Har ätit lite, och funderat på varför i helvete min exfru utan undantag poserar med sin nya kille på precis alla profilbilder hon har. Det må vara FB, Skype, MSN – spelar ingen roll. Hon kan inte fungera ensam. Jag blir mer och mer övertygad om att jag klarar mig allra bäst utan. Jag blir bara irriterad och arg när jag tänker på hur hon beter sig, och det sägs att det är bra för läkeprocesser. Inte konstigt att jag blir förbannad förresten; hon har ju inte direkt ansträngt sig för att uppträda hyggligt mot mig.
Jag ska nog skriva ett inlägg där jag listar alla taskigheter hon gjort sig skyldig till. Men det blir en annan dag. Nu ska jag lägga Prinsessan, som går på övertid.
anguin.wordpress.com 
Åsa
/ 9 oktober, 2010Det kallas frigörelse.. tror jag.. När man helt plötsligt ser felen. Ser att man klara sig bättre.
Skriv på du. Skriv av dig.
Och sätt på lite Ben Harper i bakgrunden..
Anguin
/ 11 oktober, 2010Jag märkte att jag gillade Ben Harper. Tack för det!