Hårda grabbar

På tåget till Stockholm i fredags träffade jag en kille jag inte sett på säkert tio år. Han var del av ett kompisgäng jag hängde i på den tiden. Han hade fått en underbar dotter och han lever, liksom jag, skild från barnets mamma. När vi var 18-20 var vi mycket på krogen och på grund av vår klädstil och vårt utseende (som många misstolkade helt åt skogen) hamnade vi då och då i ganska fysiska bråk. Det var inte så att vi någonsin medvetet provocerade, men å andra sidan backade vi inte direkt heller, även om vi försökte snacka oss ur det. Jag ser det fortfarande som att vi var rätt hyggliga killar med ”fel” stil som försvarade oss när det inte gick att komma ur knipan på annat sätt, men det är klart att det är enastående idiotiskt att slåss. Vi borde kanske sprungit istället. Hur som helst.

Vi hade lite tid att snacka medan jag gullade med hans dotter. Vi berättade lite om vad som hänt de senaste åren, snackade lite om gamla minnen, skrattade, rynkade ögonbrynen och frågade varandra om det ena och det tredje. Och så blev det tyst ett ögonblick. Så frågade han:
”Har du blivit känslosam? Alltså sedan du fick barn?” Jag nickade.
”Som fan.”
”Jag gråter till disneyfilmer.”
”A-a. Jag också…”
”Det är ren katastrof.”
”Kaos.”

Hårda grabbar… Hårda som… Musse Pigg?

Annons

Publicerat av Anguin den 7 oktober, 2010

https://anguin.wordpress.com/2010/10/07/harda-grabbar/