Jag hämtade Prinsessan på dagis igår. Mycket av det jobbiga och spänningarna i axlarna och nacken försvann när jag såg henne, och mycket av det som trots allt fanns kvar försvann när hon någonstans mellan tårar och glädje rusade mot mig och skrek ”Pappa! Pappa!”. Jag älskar det där barnet.
Jag lyfte henne. Bar henne.
”Vad stark du är pappa! Nästan lika stark som Pippi, Bamse eller… Nalle Puh!”
Bittan
/ 8 oktober, 2010kärleksförklaring från barn 🙂
Maja Gräddnos
/ 6 oktober, 2010Fint
Anguin
/ 6 oktober, 2010Ja. Det finaste som finns.