Det har hänt så mycket på alla plan sedan i fredags. Det har hänt så mycket att jag glömt en sak. När jag började fyran lärde jag känna en snubbe som spelade rollspel. Precis som jag. Han var duktig. Vi hade mycket kul ihop och vi blev goda vänner. P kallar vi honom. Några år senare lärde jag känna hans lillebror, R. En större teatertalang har jag knappt träffat. Två bröder. Skitkul killar. Vi har haft mycket kul tillsammans.
För några år sedan började den yngre av dem att ta tunga droger. Folk försvann från runt omkring honom. Jag ville hjälpa, men jag bodde i Stockholm då. Jag trodde att han var död, men så träffade jag honom en tidig morgon där jag arbetade som vaktmästare. Han hade kommit dit för att stjäla saker och kände inte igen mig. Angrep mig. Men jag lyckades få honom att fatta vem jag var. Han stack. Träffade honom några år senare.
”Jag har lagt av nu!” menade han. Han såg ut som ett lik och uppträdde så märkligt. Han skulle oavsett vilket aldrig kunna bli samma gamla kille igen. Jag har inte träffat honom sedan dess.
På tåget på väg hem från Stockholm ringde kära gamla vännen A. Jag hörde genast att allt inte var som det skulle.
”Hej. Har D ringt dig?”, undrade hon.
”Nej. Vaddå då?” Hon suckade.
”Jag har dåliga nyheter.” Hennes röst var tjock. ”P är död. Vi tror att han tog livet av sig.”
Vad säger man? Jag undrar om R lever och om han slutat knarka. Och jag undrar vem som tröstar deras mamma.
Allt gott, P! Kasta en tärning för mig.
anguin.wordpress.com 
JCMAS
/ 5 oktober, 2010Det undrar jag med…
Fy.