Jag har varit på besök hos en god vän. Vi drack rom och belgisk öl. Och så åt vi gös som han själv fångat. Det blev mycket snack. Det var alldeles för länge sedan vi satt ner tillsammans, i synnerhet på tu man hand. Det var skönt att få snacka av sig med någon som inte är terapeut. Språket blir annorlunda. Och det var skönt att få vara grabbig. Jag har aldrig utrymme för att vara det. Jag trivs inte i grabbigheten generellt, men ibland är det befriande att få lyfta på locket. Det är fint att ha vänner i synnerhet om de finns där för en; samtidigt som jag kan prata förtroligt med en kompis på ena stället, så upplever jag att ett par kompisar på andra stället håller på att distansera sig från mig. Jag antar att det är så det fungerar. Men jag kanske inbillar mig. Det hoppas jag.
Gös
Publicerat av Anguin den 1 oktober, 2010
https://anguin.wordpress.com/2010/10/01/gos/
Lämna en kommentar