Någon frågade mig så klokt.
”Tar du hand om saker?” Jag svarade som det var. Att jag tror att det är lite av det som gör mig. ”Vem tar hand om dig då?”. Och jag blev ställd mot väggen, tagen på sängen. Det var helt oväntat. Ingen har någonsin frågat. Jag hade ingen aning om svaret, men jag har anat det. Jag tog hand om snart sagt allt i förhållandet med exfrun. Kanske var det det som gjorde att det sprack till sist.
Den kloka påminde mig om att det nog är svårare att låta sig tas om hand än tvärtom. Det är sant. Men jag är villig att försöka. Jag har kommit till en punkt där jag känner att jag inte riktigt orkar mer. I alla fall inte ensam. Ingen tar hand om mig. Inte ens jag själv. Hög tid att jag börjar då, med andra ord.
JCMAS
/ 20 september, 2010Ja.
Ta hand om dig.
Jättemycket.
Anguin
/ 20 september, 2010Du också, vännen min. Jättemycket.