Jag har pratat en lång stund med en gammal vän, som jag alltid känt mig i skuggan av. Jag vågade för en gångs skull berätta för honom att jag ofta känner mig överkörd av honom och att det delvis är därför vi tappat kontakten de senaste åren. Han bad om ursäkt för att han går på i ullstrumporna. Jag bad om ursäkt för att jag inte hör av mig. Förklarade att det till 70 % beror på min livssituation och hur jag mår. Berättade för honom om depressionen och om hur det är fatt. Jag har inte berättat för så värst många. Han peppade. Berättade att han tyckte att det var bra att exfrun och jag bröt. Han sa: ”Det finns förhållanden som fungerar. Där båda mår bra. Ett sånt förhållande kommer du också att få. Tro mig”. Det värmde att höra honom säga så. Jag känner mig faktiskt lättad. Det kändes befriande att ha det här samtalet. Efter 12 års vänskap.
Snackat
Publicerat av Anguin den 15 september, 2010
https://anguin.wordpress.com/2010/09/15/snackat/
Föregående inlägg
Dröm
Dröm
Nästa inlägg
Hur det kan gå till
Hur det kan gå till
Anguin
/ 15 september, 2010Ja, visst är det? 🙂
JCMAS
/ 15 september, 2010Fan, vad bra.
🙂