Vård av barn

Jag har vabbat i veckan. I söndags kväll ringde Prinsessans mamma och berättade att Prinsessan hade feber. Jag räknade med att hon skulle vara pigg och rask efter någon dag. Så fel jag hade. Febern rasade upp och ner och hon var ömsom pigg och ömsom väldigt ynklig. Hon vägrade ta alvedon; det finns två saker som hon verkar uppriktigt rädd för, och det ena är att duscha huvudet och det andra är att ta medicin. En sen natt när hon vaknade och grät över att hon hade ont i kroppen och huvudet, försökte jag övertala henne. Gråten blev ännu värre, men avskyn gjorde att hon försökte samla sig:

”Nej pappa, jag vill inte ta medicin.” försökte hon sakligt, mitt i gråthickan. ”Jag har ingen feber! Jag har inte ont längre. Jag mår bra nu.” Men hon var helt kokhet. Det var helt hjärtskärande. Jag övervägde att ta henne till sjukhuset, men bestämde mig. Jag höll fast henne. Tvingade i henne flytande alvedon. Hon kved och jämrade sig som om jag försökte slita armarna av henne. Hon lyckades spotta ut hälften. Hon fick  ligga i mitt knä när jag strök henne över huvudet. Jag sjöng en vaggvisa jag skrivit till henne och lyssnade på snyftningarna som sakta gick över till lugnare och lugnare andning. Efter tio minuter sov hon som en stock.

På morgonen var hon pigg som en lärka och feberfri. Framåt dagen blev hon lite dämpad, men hon höll igång och kunde dessutom äta ganska bra. Dagen efter tog jag henne till dagis. Det var inte populärt att stiga upp, men hon fann sig i det efter en del knot. Jag åkte till jobbet. Det tog fem timmar innan de ringde och berättade att hon fått feber igen. Det är inte lätt att vara liten.

Annons

Publicerat av Anguin den 10 september, 2010

https://anguin.wordpress.com/2010/09/10/vard-av-barn/