Ett ode

Jag vill skriva om någon jag bryr mig väldigt mycket om. Det är en människa som jag beundrar. Jag har aldrig träffat någon som henne. Hon är lika vacker inuti som utanpå – och tro mig – hon är vacker. Blå, stora ögon (som man blir helt såld på), vacker, markerad käklinje, hals och nacke. Blont, ljuvligt hår. Hon luktar gott dessutom.

Hon är enastående. På de allra flesta plan. Jag imponeras av hennes styrka, beslutsamhet och mod. Hon har många egenskaper som jag skulle vilja ha, men som jag saknar. De motgångar hon står inför bär hon upp med en styrka som jag häpnar inför. Jag är förbluffad över att hon klarar av all skit som slängs över henne. Ibland kan jag inget annat än att skratta bittert och rycka på axlarna när hon berättar om allt som hon måste kämpa emot; jag hade aldrig klarat det. Jag är stolt över henne.

Det ryms så mycket kärlek, tålamod, klokhet och självinsikt i henne att jag knappt kan greppa det. Man kan inte låta bli att tycka om henne. Hon hade varit en enastående mor till mitt nästa barn. Jag är så tacksam för att jag lär känna henne nu. Det är ett verkligt privilegium. Tack.

Föregående inlägg
Nästa inlägg
Lämna en kommentar

1 kommentar

  1. Så vackert skrivet! Jag hoppas att hon läser här och känner igen sig, eller att du talar om det för henne.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: