Det fjärran Istanbul

I går morse fick jag en inbjudan till en presskonferens rörande nätansluten teknik. Den skulle äga rum i kryddornas Istanbul. Jag har alltid, alltid velat se Istanbul. Jag ville sitta i solnedgången med mitt söta te, lyssna på böneutropen och se ut över den glittrande Bosporen. Basaarernas stök och dofter. Uråldrig mystik, trånga gator, exotisk mat och en miljö jag aldrig ens kan föreställa mig. Men jag funderade länge över om jag skulle åka. Frågan var om jag kunde rättfärdiga det hela – skulle det utveckla mig och tidningen? Efter kontakt med min föregångare bestämde jag mig. Yes. Jag skulle åka till Istanbul. Resa och hotell stod arrangörerna för. Så jag mejlade och bad om mer information – jag ville inte verka alldeles för ivrig. ”Varsågod, här kommer mer information. Var vänlig hör av dig snarast om du har möjlighet att åka.” Jajamen, tänkte jag, och ordnade barnvakt.

Jag bestämde mig för att mejla ett ja tack i slutet av dagen och jobbade duktigt på med allt som skulle göras. Slutligen öppnade jag mejlprogrammet för att skicka besked. Då ramlade ett mejl in. ”Tack för visat intresse. Samtliga platser är nu tillsatta.”

Nåja. Jag hade ingen aning om det när jag vaknade igår, så det är väl inte egentligen någon fet förlust. Det jävliga är att jag blivit sugen nu, och jag har verkligen inte råd att åka (eller har jag kanske det? Det kostar 2250 spänn från Köpehamn om man flyger i december – mat och boende lär inte vara direkt dyrt!). Men det ska jag ändå göra, så snart jag har möjlighet!

Annons

Publicerat av Anguin den 1 september, 2010

https://anguin.wordpress.com/2010/09/01/det-fjarran-istanbul/