Det fjärran Istanbul

I går morse fick jag en inbjudan till en presskonferens rörande nätansluten teknik. Den skulle äga rum i kryddornas Istanbul. Jag har alltid, alltid velat se Istanbul. Jag ville sitta i solnedgången med mitt söta te, lyssna på böneutropen och se ut över den glittrande Bosporen. Basaarernas stök och dofter. Uråldrig mystik, trånga gator, exotisk mat och en miljö jag aldrig ens kan föreställa mig. Men jag funderade länge över om jag skulle åka. Frågan var om jag kunde rättfärdiga det hela – skulle det utveckla mig och tidningen? Efter kontakt med min föregångare bestämde jag mig. Yes. Jag skulle åka till Istanbul. Resa och hotell stod arrangörerna för. Så jag mejlade och bad om mer information – jag ville inte verka alldeles för ivrig. ”Varsågod, här kommer mer information. Var vänlig hör av dig snarast om du har möjlighet att åka.” Jajamen, tänkte jag, och ordnade barnvakt.

Jag bestämde mig för att mejla ett ja tack i slutet av dagen och jobbade duktigt på med allt som skulle göras. Slutligen öppnade jag mejlprogrammet för att skicka besked. Då ramlade ett mejl in. ”Tack för visat intresse. Samtliga platser är nu tillsatta.”

Nåja. Jag hade ingen aning om det när jag vaknade igår, så det är väl inte egentligen någon fet förlust. Det jävliga är att jag blivit sugen nu, och jag har verkligen inte råd att åka (eller har jag kanske det? Det kostar 2250 spänn från Köpehamn om man flyger i december – mat och boende lär inte vara direkt dyrt!). Men det ska jag ändå göra, så snart jag har möjlighet!

Föregående inlägg
Nästa inlägg
Lämna en kommentar

3 kommentarer

  1. ååå jag kan dofta kanel, gurkmejram och spiskummin från de vimlande gatorna och jag kan nästan känna din besvikelse

    Men

    Nu får du åka dit och bara uppleva Istanbul. Utan jobb. Bara du och historian som darrar i luften i hela stan.

    Svara
  2. äsch va snopet….jaja du får ta dig en tripp dit ändå 😉

    Svara
  3. Attans!

    Ja, man ska väl undvika att skjuta upp roliga saker, medans de tråkiga gott kan vänta till dagens slut.

    2250 är ju inte alt för mycket, så det är väl bara att tuta och köra?

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: