Fiffan

Jag pratade med tjejen igår. Länge. Jag ville att vi skulle prata om hur vi haft det (eftersom vi inte pratade så mycket under min semestervecka) och så ville jag le och ge komplimanger. Det blev helt annorlunda. Det slutade med att vi nästan anklagade varandra för både det ena och det andra. Jag vill inte säga att vi var osams, men det var fan inte roligt. Hon berättade att hon tänkt en hel del på sitt ex och jag blev rätt modfälld. Började fundera över om jag egentligen bara är förströelse för henne. Jag kanske bara är ett verktyg hon använder för att komma vidare, en fast punkt som hon kommer att lämna då hon hittar en annan. Det känns ganska rimligt. Varför skulle hon annars tänka på en annan man samtidigt som hon är med mig?

Hon, i sin tur, menade att jag inte alls är lika entusiastisk längre. Innan pratade jag om att försöka arbeta på distans i Stockholm så att vi kunde vara mer tillsammans. Det har jag inte gjort på ett tag – det har att göra med att jag fått min nya tjänst; med den blir det svårare att vara borta från förlaget. Men det har jag inte sagt till henne. Det har jag inte ens tänkt på. Men det har hon, och hon har undrat. Hon frågade sig om hon gjorde oss båda en otjänst genom att berätta vad hon tänker. Och sen tror jag att hon tror att jag inte vill vara med henne mer. Jag funderar själv på om det är fallet med henne – vill hon vara ihop med mig?

Jag förklarade att så länge vi båda två är uppriktiga och vill vara med den andra för den andras skull – inte för att vi är rädda för att vara ensamma, för att vi söker tröst eller möjlighet att ta oss från något gammalt, så vill jag gärna vara med henne. Hon tyckte att jag var kall och hård. Jag blev häpen. Förstod inte vad hon menade. Hon ändrade sig. Sa att jag var realistisk och att det nog var verkligheten som var kall och hård.

Till sist frågade jag henne om hon vill vara med mig. Det svarade hon ja på. Sedan frågade jag mig själv om jag ville vara med henne. Också där blev svaret ja. Klockan närmade sig 24 och jag kände att jag höll på att somna (det händer att jag somnar när vi pratar – hon är ett nattdjur och det är inte jag). Det kändes hemskt att behöva lägga på, men jag hoppas att vi lyckades reda ut allting i alla fall hyfsat. Hon är en riktig grubblare och jag hoppas att hon inte låg vaken efteråt. Det gjorde hon säkert, men jag hoppas att hon ändå är OK.

Idag mår jag riktigt dåligt. Jag har sovit illa och alldeles för lite. Jag är väldigt trött, helt omotiverad, har ont i benen och i ryggen, och så mår jag illa. Det regnar ute och så är det grått och kallt. En perfekt första dag efter semestern. Och just det – igår pajade min TV. Jag kommer antagligen att få betala 1200 spänn för reparationerna. Yay.

Tur att Prinsessan kommer hem idag. Och tur att jag har min tjej. Jag saknar henne.

Annons

Publicerat av Anguin den 16 augusti, 2010

https://anguin.wordpress.com/2010/08/16/fiffan/