Idag har jag haft ett samtal som påverkat mig väldigt. Jag sitter på jobbet och får hela tiden kämpa mot impulsen att resa mig upp, stänga av datorn och åka hem. Jag har absolut igen som helst motivation att göra något konstruktivt idag – det tar bara emot. Något så djävulskt. Jag är bekymrad, fundersam och besviken. Det värsta är att jag är överraskad också. Jag borde ha förstått att min tro på att allt börjar ordna sig är en naiv tro. Antagligen kommer det aldrig att bli verklighet.
Jag tycker att jag har provat allt, men inget hjälper. Jag är fast och jag tvingas leva med att någon annan anser att det är självklart att jag ska rätta mig efter denna någons önskemål. Det gör mig så hemskt trött och så hemskt lustlös.
Grötfrukost
/ 24 januari, 2012Låter inte bra. Inte alls. Tungt! Jag manade mig själv idag efter en superkrock.
- Djupa andetag. Och framtidstro.
Anguin
/ 25 januari, 2012Ja. Tack.
Ett stenkast från Fyndet
/ 23 januari, 2012Hm, det låter inget vidare! Att behöva dansa efter någon annans pipa om och om igen är verkligen påfrestande. När det rör ens barn, vilket jag utgår från att det gör, blir det extra j-vligt.
Kram
Anguin
/ 24 januari, 2012Tack ska du ha. Det är bättre idag, men jag skakar fortfarande på huvudet när jag tänker på det.